Det är så olidligt.
Det här att jobba natt. Vi hade extremt mycket att göra de första 6 timmarna, men nu, när man kommer in på småtimmarna lugnar det ner sig, och tiden står stilla. Inte bokstavligen för det vore bara konstigt, men det det känns som om att natten aldrig tar slut.
Dessutom kännes det som om att jag har löjliga humörsvängningar. Jag känner mig deppig och sen irriterad och sen deppig och sen jätteglad. Och hela den här cirkusen gör mig ännu tröttare. Usch. Jag undrar om det har med nattarbetet att göra eller om det är hormoner som spökar. Hur som helst tänkte jag sätta mig och kolla på hur mycket pengar och ledig tid jag förlorar på att inte arbeta natt. Den lilla rösten i mig säger dock att den redan vet svaret. Självklart borde man prioritera hälsa och kvalitetstid med den man älskar mest. För gud vet att vi kan snuvas på det underbara på en sekund.
Skulle även vilja skriva en massa om en riktigt dum artikel UNT publicerade den 6 augusti, men tyvärr varken orkar eller har jag någon ordentlig tid med att skriva något längre så jag länkar artikeln (http://www.unt.se/uppsala/polisens-kamp-mot-drogerna-1009118.aspx) och nöjer mig med att skriva något om det viktigaste i artikeln. Michael Malmberg (polisen som intervjuades) hävdade att ALLA som togs in på urintest på reggaefestivalen hade rökt cannabis, även fast provet visade negativt – det hade bara inte hunnit ut i urinen än, eller så hade man druckit för mycket öl så det var utspätt. Han säger iof att det KAN vara så att någon enstaka inte har rökt, men säger i samma veva att poliserna är bra på det där med att känna igen tecken på drogpåverkan. Jag känner mig mörkrädd över själva tanken på att det finns så inskränkta människor, för jag vet i alla fall två som blev anhållna för misstanke av droginnehav och de hade inte rökt cannabis (eller tagit några andra olagliga droger). Så vethut, Michael Malmberg!
Tack och Godnatt,
nu går jag och lägger mig om 2½h.