Lördag och söndag var två väldigt bra dagar, om man bortser ifrån det fruktansvärda smärtan i magen och en viss baksmälla på lördagen, men om man inte tänker på det så var den väldigt, väldigt bra.
Mitt liv ser lite annorlunda ut, och det är märkligt hur det tar snabba vändningar (eller så är det jag som är långsam), men jag trivs så himla bra med det. Mitt liv har helt andra prioriteringar och jag mår mycket bättre nu än vad jag har gjort på superlänge och jag har bara en person att tacka för det. Misstolka mig inte nu, för det finns många som är väldigt, väldigt viktiga men det finns ingen som får mig att må så bra som Micke. Allt han behöver göra är att bara finnas i mitt liv, och allt känns underbart. Och det är jag evigt tacksam för. Tack för att du gör mig till världens lyckligaste – och tack för att du tillåter mig att försöka göra samma sak tillbaka.
Men åter till helgen, på lördagsmorgonen vaknade vi bakfulla och trötta för att inse att våra föräldrar ska komma över på fika om ungefär en timme. Det är stökigt i lägenheten och vi har inte inköpt något fika än, så det var bara att sätta igång. Och sen dessutom sitta och försöka pressa i oss något att äta. Jag drack kaffet extremt långsamt och åt knäckebröd, utan något på. Som tur är har vi sociala föräldrar som verkade förstå att dom skulle träffas igen, och ställde frågor till varandra och svarade med utförliga svar, så jag och Micke blev relativt avlastade och slapp hålla i diskussionen.
När dom gick var det äntligen dags att slänga sig i soffan (borde kanske understryka att det var roligt att ha dom här, men är man trött och illamånde vill man helst inget annat), resten av dagen skulle ju trots allt vigas åt Premier League-premiären. Vilken den också gjorde förutom på kvällen. Då avslutade vi med att se den sämsta filmen någonsin. Avråder alla starkt ifrån att se “Gamer“, den var så skräckinjagande dålig att jag trodde att tvn snart skulle hoppa av väggen i ren panik.
På söndagen var den en ren fröjd att vakna, inget illamående, ingen huvudvärk, ingen dålig andedräkt (okej, lite kanske), ingen smärta i kroppen och framförallt att känna sig pigg och utvilad. Och det här kan vara en av de bästa känslorna som finns, att vakna dagen efter bakisdagen. Den slår sig absolut in framför “När det är riktigt varmt ute och man svettas som en gris. Och då, sveper en kallbris förbi, men istället för att vara över på en halv sekund håller den i sig lite längre. Och den överraskningen blir en känsla som heter duga” Men inte lika mycket duga som dagen efter bakisdagen. Hur som helst åkte vi och storhandlade på söndagen och sedan kollade vi fotboll och bara myste tills det var dags att ta en promenad.
Idag har jag ätit lunch med Lois, sushi och sedan kaffe och husesyn på det. Mysfaktor: Mycket hög. Det som är bra när det känns som om att det var längesedan man sågs är att det finns massa att prata om (gör det iof annars med – men nu väljer man ut det viktiga).
Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men jag ska läsa Matte C på kvällstid nu i höst, så ikväll ska jag iväg på upprop. Vet inte riktigt hur jag känner över det än, det är en kurs som är bra att ha till framtida studier, men matte är inte mitt starkaste ämne och blir i och med det inte så roligt att läsa. Som tur är har jag en pedagogisk sambo, som dessutom råkar vara värsta mattesnillet. Får hoppas att att han kan hjälpa mig att plocka fram mattetänket om jag inte klarar det själv, för det borde finnas där inne någonstans.
Tack och adjö för idag.