Anna Wikman

Min sambo går runt utan tröja och ser bara jävligt snygg ut.

Och jag, jag ler.

Kanske en blandning av båda. Vaknade vid 7.30 i morse och kunde inte somna om. Så vid åtta var vi upp för att hämta tidningen, koka kaffe och sen kröp vi ner i sängen igen och hade en lång och härlig morgon tillsammans i ungefär tre timmar. Lördagsmornar när dem är som bäst.

Jag & Accy

Det negativa blir ju då att vi blir förbaskat trötta på kvällen. De senaste dagarna har vi lagt oss innan tolv och har då varit väldigt trötta. Det är i och för sig inget fel att få ut så mycket av dagen som möjligt på förmiddagen istället för på natten, men det känns lite fjantigt när vi ikväll kommer att sitta och gäspa och kanske till och med gå hem innan de andra har hunnit gå ut på krogen.

Amanda

Ja just det, kanske ska tala om vad jag ska göra ikväll. Tydligen är det värsta flugan nu att åka till Norge för att jobba och hänga, så tre av mina vänner flyttar dit i dagarna. Därför blir det först avskedsmiddag på Trattoria Commedia för Johanna. Efter den bär det av till Luthagen för att avskedsfesta med Accy och Amanda, som också far till grannlandet i väst.

Johanna & Jag

Riktigt tråkigt att ni flyttar, men jag antar att det är såhär när man är vuxen.

För det är jag, eller?

Jag önskar att jag kunde fixa allt. Det finns så mycket som är orättvist och bara helt fel. Jag vill laga, jag vill hela och jag vill förändra.

Men hur blir man gud?

En vecka efter att det städades ser det redan ut som ett bombnedslag. Usch! Jag blir helt tokig på att inte ha en diskmaskin för det är det som känns som det jobbiga. Plocka kläder och sådant är enkelt och inte så äckligt.

Så, för att få ett slut på det hela jobbiga kommer här nummer ett på min önskelista (Ja, det är okej att göra en önskelista för nu är det bara 2½ månad kvar till min födelsedag och ungefär 3½ till Julafton. Och det är alla gånger tillåtet även fast jag snart är 23 år – det behöver inte ens motiveras!):

• 1. En diskmaskin

Trevlig helg!

Har nu efter lite övervägande beslutat att jag kommer rösta precis lika som jag gjorde för fyra år sedan, förutom att jag nu även kommer att  kryssa. Det finns en politiker som i synnerhet har vettiga åsikter och hon verkar dessutom vara en smart och rolig tjej. Efter ett test i valkompassen och en besök på hennes blogg insåg jag att det var den här kvinnan som skall få förtroendet att framföra min röst: Ulrika Karlsson.

Avslutar med att bädda in en av moderaternas valfilmer, eftersom att den är mysig och fredagsstämningen skall laddas upp:

Tack och adjö,  och ikväll hoppas vi på att Sverige vinner!

Då ska vi se. Inget nytt har egentligen hänt, jag har mer eller mindre spenderat det senaste dygnet på jobbet. Och nu är jag som vanligt trött. Tänk vad skönt det vore att vinna 50000 kr i månaden. Då skulle både jag och Micke kunna gå ner massa i procent och dessutom kunna spara mer pengar till sådant man vill göra i framtiden, typ resa och gifta sig. Det vore ju perfekt. Jag börjar skrapa nu! Eller så hoppas vi på att vi får några rätt på helgens matcher. Vi har ju vunnit en gång tidigare, men nu hoppas vi på en större summa.

Nej, nu ska jag laga middag och göra fint tills dess att min kära sambo kommer hem. Han är värd ompyssling och mys efter en slitsam dag.

xx

Usch, vad hände? Jag som var på så bra humör har nu helt plötsligt ett nästintill obefintligt tålamod.

Jag gick till jobbet, det kanske är det som är boven till att lyckan försvann. Poff, och borta med vinden. Jag känner mig precis lika tråkig och seg som filmen.

Är det så det ska behöva vara? Är det stressen med flytten och omorganisationen som nu faktiskt börjar bli omöjlig att ignorera, och att den nu infiltrerar och förgiftar mitt humör. Jag ska inte få det att låta som om att jag alltid är på bra humör, för det är jag inte (fråga Micke om ni inte tror mig..) men såhär lättirriterad känner jag mig sällan och att jag dessutom är såhär medveten om det.
Förutom det här med ovissheten kring flytten känner jag mig irriterad över att löneförhöjningen snart är ett halvår försenat, och jag upplever ofta att allt slit och det extra jag gör här inte lönar sig. Det är ju inget jag vet något om än, men om det är en dålig förhöjning är jag redo att se mig omkring efter andra möjligheter, fast samtidigt vill jag inte göra det innan jag vet hur det blir. Status quo med andra ord.
Den tredje bidragande faktorn är kanske så enkel att nästan alla duktiga och fina människor här på ava försvinner. På föräldraledigheter, andra arbetsplatser eller till andra positioner - bort från golvet. Men jag känner mig stillastående i min yrkesroll.

Nej fy, idag är en sådan dag jag bara vill vara hemma och kramas.

- fast det får man ju inte.

Man kan säga att sommaren börjar lida mot sitt slut och att hösten börjar smyga sig på, med kalla mornar och regniga dagar, men det gör mig absolut ingenting. Jag gillar hösten, och ju närmare hösten man kommer, ju närmare kommer man födelsedagen och julen. Men framförallt vintern och snön.

Jag längtar så mycket att det gör lite ont.

Lily Allen – It’s Not Me, It’s You (Special Edition)

Dom akustiska låtarna är fantastiska!

Ödsla ingen som helst tid. Jag och de flesta av mina vänner har upplevt att tiden med någon kan vara alldeles för kort och att den tar slut när man minst anar.Visa varandra uppskattning och ge dina nära den kärlek de förtjänar. Var ärlig och spela inga spel. Se till att du inte ångrar något när det är för sent.

Men lägg inte bara tid på andra, lägg tid på dig själv också. Gör det du vill göra, se det du vill se, för det är inte bara andras tid som kan vara kort – även din med.

Seize the day!

Jag är dålig på att uppdatera, jag vet. Men det är bara det att jag antingen är för trött eller så finner jag inte riktigt tiden för det. Men jag försöker så ofta jag kan.

Igår var Sofias Möhippa, jag hade väldigt trevligt och det verkade även som om att Sofia hade roligt (även fast vi utsatte henne för lite pinsamheter). Jag ska inte berätta för mycket om den, tror nog att ni får se några bilder i framtiden – om inte annat på bröllopet (för er som ska gå på det alltså) så jag ska inte tjata för mycket. Det kanske räcker med att säga att jag idag är trött och bakfull.

Hm ja det var nog det. Den här dagen ska präglas av kramar och fotboll :)

Tjipp

Det känns lite skönt att vara tillbaka i dagrytmen. Ledig dag idag men jag sov bara till strax efter åtta och det känns skönt att klockan bara är två fast jag har varit vaken länge utan att ha gjort något egentligen. Vänta nu, det där blev lite otydligt. Jag menar bara att dagen blir mycket längre och det gör inget om man slappar i sex timmar, för det finns fortfarande tid till att göra viktiga saker. Som att träffa Martina och städa lägenheten.

Hey!

Två A-turer är avklarade, nu är det bara två kvar.

Klockan är bara halv nio men jag är trött nu. Hela hundra år kvar tills man får gå och lägga sig..

..med Micke firas idag.

Och jag älskar dig mer och mer för varje dag, hur det nu är möjligt.

♥

Jobb, jobb, jobb. Så känns det ungefär. Det är redan stökigt här hemma igen fast det känns som om att det var nyss vi städade och den där förbaskade disken. Det tar aldrig slut!

Men men, ska inte klaga för mycket för idag är jag faktiskt ledig. Och nu ska jag snart fika.

It’s you, it’s you, you make me sing.

Har nu gjort en lättare rensning bland facebook-vännerna. Tack och adjö med 50 pers som jag aldrig pratar med, eller som jag, hur illa det nu än låter, inte bryr mig om.

Lördag och söndag var två väldigt bra dagar, om man bortser ifrån det fruktansvärda smärtan i magen och en viss baksmälla på lördagen, men om man inte tänker på det så var den väldigt, väldigt bra.

Mitt liv ser lite annorlunda ut, och det är märkligt hur det tar snabba vändningar (eller så är det jag som är långsam), men jag trivs så himla bra med det. Mitt liv har helt andra prioriteringar och jag mår mycket bättre nu än vad jag har gjort på superlänge och jag har bara en person att tacka för det. Misstolka mig inte nu, för det finns många som är väldigt, väldigt viktiga men det finns ingen som får mig att må så bra som Micke. Allt han behöver göra är att bara finnas i mitt liv, och allt känns underbart. Och det är jag evigt tacksam för. Tack för att du gör mig till världens lyckligaste – och tack för att du tillåter mig att försöka göra samma sak tillbaka.

Men åter till helgen, på lördagsmorgonen vaknade vi bakfulla och trötta för att inse att våra föräldrar ska komma över på fika om ungefär en timme. Det är stökigt i lägenheten och vi har inte inköpt något fika än, så det var bara att sätta igång. Och sen dessutom sitta och försöka pressa i oss något att äta. Jag drack kaffet extremt långsamt och åt knäckebröd, utan något på. Som tur är har vi sociala föräldrar som verkade förstå att dom skulle träffas igen, och ställde frågor till varandra och svarade med utförliga svar, så jag och Micke blev relativt avlastade och slapp hålla i diskussionen.

När dom gick var det äntligen dags att slänga sig i soffan (borde kanske understryka att det var roligt att ha dom här, men är man trött och illamånde vill man helst inget annat), resten av dagen skulle ju trots allt vigas åt Premier League-premiären. Vilken den också gjorde förutom på kvällen. Då avslutade vi med att se den sämsta filmen någonsin. Avråder alla starkt ifrån att se “Gamer“, den var så skräckinjagande dålig att jag trodde att tvn snart skulle hoppa av väggen i ren panik.

På söndagen var den en ren fröjd att vakna, inget illamående, ingen huvudvärk, ingen dålig andedräkt (okej, lite kanske), ingen smärta i kroppen och framförallt att känna sig pigg och utvilad. Och det här kan vara en av de bästa känslorna som finns, att vakna dagen efter bakisdagen. Den slår sig absolut in framför “När det är riktigt varmt ute och man svettas som en gris. Och då, sveper en kallbris förbi, men istället för att vara över på en halv sekund håller den i sig lite längre. Och den överraskningen blir en känsla som heter duga” Men inte lika mycket duga som dagen efter bakisdagen. Hur som helst åkte vi och storhandlade på söndagen och sedan kollade vi fotboll och bara myste tills det var dags att ta en promenad.

Idag har jag ätit lunch med Lois, sushi och sedan kaffe och husesyn på det. Mysfaktor: Mycket hög. Det som är bra när det känns som om att det var längesedan man sågs är att det finns massa att prata om (gör det iof annars med – men nu väljer man ut det viktiga).

Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men jag ska läsa Matte C på kvällstid nu i höst, så ikväll ska jag iväg på upprop. Vet inte riktigt hur jag känner över det än, det är en kurs som är bra att ha till framtida studier, men matte är inte mitt starkaste ämne och blir i och med det inte så roligt att läsa. Som tur är har jag en pedagogisk sambo, som dessutom råkar vara värsta mattesnillet. Får hoppas att att han kan hjälpa mig att plocka fram mattetänket om jag inte klarar det själv, för det borde finnas där inne någonstans.

Tack och adjö för idag.

Japp, då har jag sagt till chefen och bemanningsassistenten att jag inte längre vill jobba natt, och dom ville som tur var hjälpa mig med det. Tyvärr blir det ju nu så att jag ALLTID kommer vara på jobbet (eller i alla fall snitta 37h/veckan..) Sedan önskar man ju bara att man ska kunna bli av med helgerna och gärna kvällarna med, och såklart börja dagarna lite senare, men det kommer ju aldrig gå – såvida jag inte byter arbetsplats, eller blir hemmafru på heltid.

Det verkar som om att det är många som är påväg bort från jobbet och det beror förmodligen på att det är mycket (i stort allt) som är ovist om vår framtid, hur den nya omorganisationen ska se ut och hur allt kommer att fungera. Jag orkar inte riktigt tänka och reflektera så mycket över det, jag vill bara få klara besked. Tålamodet är inte min bästa vän, men allt har sin tid antar jag.

Nej nu ska jag pyssla lite här hemma, tråkig som man är.

XX

Näst på schemat: Middag med Martina!

:)